Random Posts
LOAD MOREBo nära den dubbelt prisbelönta Marabouparken.
Marabouparken i Sundbyberg har fått pris två gånger. Först för Sveriges vackraste park och sedan för Europas näst vackraste park. Parken är öppen för allmänheten mellan 1:a maj till 31:a […]
Hemstädning Sundbyberg
Meningen med hemstädningsservicen är att du ska kunna ägna din tid till viktigare och roligare saker än att städa och ändå kunna komma hem till ett städat, rent och fint […]
Städning med garanti!
Städning i Stockholm (Nacka, Älta, Saltsjöbaden …) Vårt företag arbetar professionellt med städning i Stockholm. De flesta kunderna som vi har är i Nacka och Älta, men vi arbetar också […]
MARABOUPARKENS HISTORIA.
Marabou etablerades i Sundbyberg 1916 som ett dotterföretag till det norska chokladföretaget Freia. Under 30-talet erbjöds Marabou att köpa den intilliggande tomten, Sundbybergs gård, av Sundbybergs stad på villkor att […]
Samlingsutställning i Marabouparken.
Fotografen Yngve Baums bilder av hans mor Sigrids åldrande och död är dokumentärfoto i sin mest drabbande form. Hon sitter i sin stol, den enda möbel hon fick med sig till servicehemmet där hon vantrivs. Händerna är knotiga och förvridna. Hon tittar in i kameran, förtvivlad.
Det finns knappast något mer allmängiltigt än det här, en ensam människa som ”väntar på döden”, som författaren Stig Claessons speakerröst krasst uttrycker det, medan hennes barn bor ”någon annan stans i Sverige”.
Sigrid Baum föddes 1915 och hennes liv är på sätt och vis en historia om vårt lands modernisering, från landsbygdens småskalighet till storföretagens imperier där allt måste löna sig. Yngve Baums skildring av åldrandets obarmhärtighet från 2005 är skoningslös, på ett milt poetiskt vis.
Utställningen ”Tre fotografer. Tre tendenser” presenterar svensk fotokonsts moderna historia och är en del i curatorn Niclas Östlinds ambitiösa forskningsprojekt ”Performing history”.
På första väggen hänger Yngve Baums (född 1945) verk. Han började i en tid då nästan bara män var fotografer och legenden Christer Strömholm undervisade på Fotoskolan. Yngve Baum använde småbildskamera och fokuserade i sina bilder på ansiktsuttryck och detaljer som berättar en historia. Teknik var endast ett verktyg på vägen mot det fulländade politiska reportaget, till exempel porträttserien ”Berberby” eller arbetsplatsreportaget på skeppsvarvet i Göteborg, som debatterades mycket på grund av det tydliga ställningstagandet för arbetarna.
Hon var under 1970- och 80-talen tongivande i upproret mot det dokumentära idealet. I stället blev den fotografiska traditionen och mörkrumsarbetet allt viktigare, och bilderna kom att handla mer om konstnärligt uttryck och form än om innehåll. Detta ser man till exempel i en svartvit porträttserie från 1981, där Brockman arbetat för att ansiktena ska se alldeles tidlösa ut. På senare år har hon dock blivit mer politisk, bland annat i bilderna av män i utsatta positioner och i en berörande porträttserie av sin egen makes olika känslotillstånd.
Liksom Baum har Brockman gått över till att arbeta digitalt. Men de använder tekniken på skilda vis. Brockman experimenterar och söker det oväntade. Bilderna i den helt nya serien ”Frail” föreställer nakna kroppar med nästan impressionistiska konturer.
De tidiga verken har ett politiskt anslag och en kritisk hållning till bilden som medium och massmediernas manipulerade verklighet. Ofta manifesteras detta genom motsättningar mellan bild och text. I verket ”Ponny” ifrågasätts den gängse bilden av tonårsflickan: en bild på en söt ponnytjej kantas av ord som ”To steal, To kill, To rape, To fuck.”
Lotta Antonssons senare verk har ett helt annat uttryck, även om hon fortfarande ägnar sig åt kvinnobilder. Serien ”The geometry of love” består av collage där hon använder svartvita bilder från tidningar från 60- och 70-talet.
”Tre fotografer. Tre tendenser” innehåller mer än vad som syns på ytan. Katalogpresentationen gör sammanhanget lika intressant som vart och ett av konstnärsskapen: de tre hakar i varandra på olika nivåer, i synen på teknik och bildens betydelse, synen på män och kvinnor, både bakom och framför kameran. Människokroppen är allas slutliga tema, från Yngve Baums gamla mamma, via Stina Brockmans oskarpa manskroppar, till Lotta Antonssons flickbilder och collage.
Om du är rättighetsinnehavare och har invändningar kontakta gärna oss via vår kontaktform.
Källa: