Sundbybergs stads historia

För ungefär 150 år sedan betraktades Sundbyberg som en jordbruksbygd på landet och bestod av ett fåtal gods. Dessa ägdes av Anders Petter Löfström, som köpte marken år 1863. Löfström själv bodde på egendomen ”Sundbybergs Gård” och kom att kallas Sundbybergs grundare under en senare tid.
På 1870-talet var det en svår bostadskris i Stockholm, allt eftersom staden började bli överbefolkad. Industrierna expanderade och landsortsbefolkningen flyttade från sina lantbruk in till huvudstaden där det fanns jobb. Det var under denna tid som Sverige förändrades från att ha varit ett jordbruksland till att bli industrialiserat.

Löfström insåg tidigt att jordbruksmarken i Sundbyberg skulle få ett nytt värde och gjorde sin första markaffär 1876 med järnvägslinjen Stockholm-Västerås-Bergslagen. Året därpå stod stationshuset färdigt i centrala Sundbyberg. Samma år påbörjade han arbetet med att stycka Sundbybergs ägor i tomter. Från november 1877 till januari 1878 såldes över 40 tomter på mellan 440 och 880 kvadratmeter. För att arbetarfamiljerna skulle ha råd att skaffa bostäder hölls priserna låga på tomterna.

Med tiden började även industrierna hitta till Sundbyberg. Under 1800-talet började fabriker och verkstäder byggas bland bostadshusen. Sundbybergs befolkning ökade då med drygt tusen invånare under tio år.

Sundbyberg växer sig större
Sundbyberg började anta formen av ett arbetarsamhälle, där de dominerande yrkena blev stenhuggare och industriarbetare. Samhället sågs som ett litet handelscentrum för bygden. Bönder från omkringliggande trakter kom gärna hit för att sälja grönsaker och andra varor.

Med den snabba expansionen ville Sundbyberg bli självständigt. De ledande männen i Bromma insåg att det var att dags att skilja Sundbyberg från Bromma. År 1888 bildades därför köpingen Sundbyberg.

Det första man skaffade i den nya köpingen var en polis och ett fängelse. Den nya hälsovårdsnämnden fick ta hand om renhållningen. Eftersom det inte fanns något avloppssystem gick avfallsvattnet rakt ut i öppna diken. Detta gjorde att sjukdomar och epidemier grasserade, och köpingens läkare påtalade gång på gång att kloaksystemet måste få en lösning.

Leriga gator och brännvin gör Sundbyberg känt
Sundbyberg blev känt under sina första år för sina ölkaféer, sina leriga gator, sitt starka brännvin och sina hetsiga kommunalstämmor. I stockholmspressen år 1898 kunde man läsa följande om lilla köpingen utanför Stockholm: ”Sedan mörkret brett ut sig över nejden bör man inte gå ut i Sundbyberg. Och den som ej är försedd med gummistövlar gör klokast om han regniga kvällar far Sundbyberg förbi”.

En annan journalist kallade ironiskt nog Sundbyberg för ett nytt Klondyke. Köpingen växte allt mer och industrier etablerade sig ute i förorten. Nybergs mekaniska, Max Sieverts, Alpha, spis- och knäckebrödsfabriken Kronan, AB Marabou är bara några av de företag som sin startade sina verksamheter. Tiden började nu bli mogen för Sundbyberg att söka stadsprivilegier. År 1927 blev Sundbyberg rikets 113:e stad. Sundbyberg hade nu blivit en arbetarstad och en av landets första förstäder.

Sundbyberg i dag
Vid stadsbildningen år 1927 omfattade Sundbyberg endast den äldre stadskärnan kring järnvägen. År 1949 växte staden allt mer och under året införlivades Lilla Alby, Lilla Ursvik, Ör, Hallonbergen, Rissne och Brotorp med Sundbyberg. Från det året har Sundbyberg byggts ut med ett nytt bostadsområde varje årtionde. Storskogen byggdes med flerfamiljshus på 1950-talet, Ör på 1960-talet och Hallonbergen på 1970-talet. Under 1980-talet började även Rissne byggas klart och på 2000-talet började Stora Ursvik, kommunens senaste stadsdel att bebyggas.

Trots utbyggnaden är Sundbyberg till ytan Sveriges minsta kommun. Idag bor drygt 46 000 sundbybergare på en yta av knappt nio kvadratkilometer. Detta gör oss även till landets mest tätbefolkade kommun.

Centrala Sundbyberg är kommunens affärscentrum. Längs smågatorna hittar du butiker, restauranger, post, banker och kommunikationer på nära håll. Närheten, småskaligheten och fördelen att ha promenadavstånd till det mesta – såväl kommunal som kommersiell service – gör att staden präglas av en småstadskaraktär med många spännande mötesplatser.

En arbetsplats per bostad
I Sundbyberg finns idag omkring 20 000 lägenheter, och med kommunens näringslivspolitiska mål på en arbetsplats per bostad är vi definitivt ingen sovstad till huvudstaden. Av de cirka 20 000 arbetsplatser som finns i kommunen idag är ungefär en fjärdedel sundbybergare. Varje dag reser ungefär 15 000 sundbybergare över kommungränsen, främst till arbetsplatser i Solna och Stockholm, men även till omkringliggande kommuner.

Kommunikationstät stad
Resandet för invånarna underlättas av att Sundbyberg är en av landets mest kommunikationstätaste kommuner. Två tunnelbanelinjer med fem stationer, pendeltåg, fjärrtåg och ett antal busslinjer gör att tidsavståndet till city varierar mellan 10 och 20 minuter beroende på färdsätt. Eftersom Sundbyberg har ett centralt läge innebär det också att vi ligger nära regionens och landets största koncentration av både arbetsplatser och service. Detta har gjort kommunen mycket intressant som etableringsort under senare år.

I de ombyggda fabrikslokalerna i centrala Sundbyberg kan du tydligt se hur staden förändrats, från arbetarstad med tung verkstadsindustri till en kommun där modern tjänsteproduktion av kunskap och service dominerar. Sundbyberg har, utan att förlora sin identitet som småstad, ändrat karaktär från att ha varit en arbetarstad till att ha blivit en tjänstemannastad med både hög kommunal och kommersiell service.

Källor: ​Sundbybergs Museum, Sundbyberg – om hus och miljöer från bronsålder till nutid av Eva Söderlind

Äldre bilder från Sundbyberg
Klicka på bilderna nedan för att göra dem större och starta bildspelet. Har du funderingar kring bilderna, vart de är tagna, av vem och när kan du kontakta Sundbybergs stads stadsmuseum.